Så var ännu en säsong till ända och det är dags för lite reflektion över det som varit. Resultatmässigt har det fortsatt gått trögt men som vanligt är det inget som bekymrar oss nämnvärt. När grabbarna var sådär 10,11 år satte jag mig och funderade var det här laget skulle befinna sig när de hunnit bli 16. Sett till målbilden jag då satte befinner vi oss där vi ska vara. Matcherna där vi är chanslösa har blivit allt färre och de där vi spelar jämnt, även mot bra motstånd, blir stadigt fler. Jag upphörs heller aldrig att förvånas över grabbarnas tålamod och förståelse för att alla i laget utvecklas olika snabbt. Priset vi betalar är att vi kanske inte vinner så mycket just nu men belöningen är att vi gör den här resan som ett lag där alla accepteras och trivs. På våra spelarmöten lyfts alltid lagsammanhållningen fram som vår stora styrka.

Att vi i år, genom samarbetet med P12 Blå, kunnat ha med lag i A-, B- och C-serien har gett många positiva effekter. Att få chansen att spela matcher på en nivå som stämmer med var man just nu befinner sig har visat sig gynnsamt för alla. Killar som inte riktigt vågat ta för sig i B-serien har klivit fram och deltagit på ett helt annat sätt i C-serien. A-serien har i mångt och mycket fungerat som en ögonöppnare att ingen i laget är fullärd. Alla, även de som hunnit längst, har mycket kvar att lära. Då är det tur att vi har några år kvar på röd nivå där ledorden från förbundet är ”Träna för att träna”. Om vi fortsätter på den inslagna vägen kommer alla i laget vara redo när det är dags att kliva upp på svart nivå - "Träna för att tävla”. Så redan innan sista träningen innan sommaruppehållet är genomförd kan jag bara konstatera att jag redan längtar efter augusti då det är dags att dra igång igen. 

/Love