Idag var mycket fokus på att vara med från första minuten. Högalid drog i gång i ett högt tempo men vi var där och visade att alla tänkte kämpa hela vägen till slutsignalen. Det stod ganska tidigt klart att vi skulle få svårt att hänga med Högalids snabba och fysiskt starka spelare men grabbarna gav verkligen sitt yttersta. Två lite onödiga utvisningar för hög klubba och en snabb spelvändning vi inte han med på innebar 0-3 efter första. Högalid är inte bara fysiskt starkare än oss utan snäppet bättre spelmässigt i högt tempo. Vi får mest försvara oss men lyckas ändå skapa ett par målchanser och även lite etablerat spel på offensiv planhalva. Vi förlorar andra period med 2-0. Killarna förstår såklart att den här matchen är körd. Trots det går de in i tredje och försöker spela innebandy. Det går som sagt lite för fort för oss som lag men vi lyckas ändå bjuda bra motstånd. Vi spräcker nollan men släpper in två mål till. Så om vi bryter ned matchen i perioder är det, trots 1-7, ingen överkörning och vi lär oss jättemycket av att spela såna här matcher. 
Det vi tränare visste men inte berättade för grabbarna förrän efter matchen var att av Högalids 12 utespelare var sju födda 2011. Efter matchen pratade jag med deras tränare och de hade fått dispens för alla sina överåriga spelare. Vad jag tycker och tänker om detta låter jag vara osagt. För grabbarna blev det iaf lättare att ta förlusten och värdesätta sina egna prestationer med den vetskapen.